Precis!!

Tack till.....

J,     för att du fortfarande pratar med mig, lyssnar och peppar!

Ibland räcker inte orden till.......

Tjena J. Du ska fan inte köra grävbil! Du ska skriva poesi!! För meddelandet du skrev träffade rätt i själ o hjärta!

Vi har alla gjort och genomlevt många äventyr och upplevelser, men det behöver inte alltid vara de där extrema eller konstiga upplevelserna som betyder mest. Ett klart minne jag har är då jag ringde o sökte jobb hos dig, intervjun hemma hos K i Oxelösund osv.osv. Ibland än idag skäms jag o mår dåligt när vi ses, sättet jag behandlade dig på, skulle få själva Djävulen att vilja gömma ansiktet i en kudde om han fick se. MEN….. Det hör till det förflutna, och jag är både tacksam och häpen över att vi fick kontakt igen. Trodde jag bränt mina chanser för alltid.

Jag har alltid sett upp till dig, i vått torrt, även om jag inte visat det på ett tydligt sätt. Först för att du var en galen rolig orädd jävel. Och för allt du gjort i livet. Jag såg nog likheter mellan oss. Den stora skillnaden, att jag var så fast i alkoholen och mitt störda beteende, såg jag inte. Det lärde jag mig för ett drygt år sedan på Vårnäs.

Jag har vandrat ganska ensam genom livet, utan nära vänner (mest beroende på mig) och sökt efter mening o bekräftelse. Under den resan har jag stött på mängder av människor på olika plan, som sårat mig och som jag sårat, och som jag förlorat och glömt. Men den största skammen och smärtan är när jag tänker på J.!

När jag var 16 år,1989, bodde jag på fosterhem, utkastad av Farsan o borttvingad till ett nytt liv i ovisshet. Jag lyssnade på musik mest hela tiden och prenumererade på LP-skivor från SMC. varje månad fick jag en slumpmässigt utvald skiva förutom de jag beställde.

En av de skivorna var ”Oh Mercy” av Bob Dylan och fastnade genast för spår nummer 5 : ”Man in the long Black coat”.

Texten handlar I motsats till populär tro, tror jag att mannen i den långa svarta kappan inte är Död eller Satan, eller till och med ond alls. Han håller sig i utkanten bland folk . Jag tror att han är ensam, en iakttagare , någon som reser utan hem. Dammet på är rocken symboliserar ytterligare resor, Ansiktet som en mask visar att han har sett så mycket i sitt liv att känslorna försvunnit, som en man som är trött på så mycket erfarenhet o sorg. Då när jag var 16 betydde låten all för mig, den tröstade mig. Andra gången i Livet den slog till, var i en bil med regnet mot rutan och en J. vid ratten.

Då kändes det som att sorgen runt låten försvann och att jag rest färdigt. Jag hade hittat hem.

Jag saknar precis samma saker du skrev i messet, skulle nog inte heller göra om dem, men vill inte ha de ogjorda heller.

På nåt vis har upplevelserna gjort mig till den jag kanske en gång kommer att bli men som jag framför allt är just nu.

För ca 3 timmar sen hittade jag den slutliga känslan i låten : Lycka och Sinnesro! Och det var det du skrev som framkallade dessa känslor. 

Vad det gäller ditt flygande, så skynda på!!! Jag sätter mig i vilket plan som helst, varsomhelst, närsomhelst bredvid dig med dig som pilot! rädsla är det sista jag skulle känna!

 

Tack för att du finns. H

 

 

P.S Du behöver inte sakna mig, jag finns ”around” i en lite bättre version förhoppningsvis D.S